josephineandren

Lika bra att berätta det nu så alla vet, även om jag verkligen inte orkar skriva om det egentligen, väcker bara minnen och det känns sjukt jobbigt. I alla fall, det tog slut mellan mig och Jocke i Tisdags.
Kan inte säga att det var oväntat, vi har nog båda känt oss ostabila i våra känslor ett tag nu, och det hängde i luften kan man säga. Det känns otroligt jobbigt just nu, 2½ år för fan, och vi har varit med om så sjukt mycket tillsammans. Han var min första RIKTIGA pojkvän, och blev min bästa vän. Det är inte lätt att förlora det. Har så många minnen tillsammans som man inte kommer glömma, kommer alltid komma ihåg Jocke som en underbar kille som jag hade väldigt roligt tillsammans med och han betydde så otroligt mycket för mig.
Kommer sakna allt runtomkring, familj och vänner, och min bästa vän.
Finns inte känslorna där så är det svårt att få ett förhållande att fungera. Älskar man inte en person efter 2½ år så kommer man liksom aldrig göra det. Känns som en kniv i hjärtat när jag tänker på det, och på ett sätt så känner jag mig misslyckad, men jag försöker att inte tänka så. Förhoppningsvis så finns det nån där ute som kommer få de känslorna för mig. Men det känns ändå jobbigt att tänka på. Men det är väl så att vi båda har gjort fel, han borde inte tagit tillbaka mig för 1½ år sen, när han visste att han inte kände så, och jag borde ha slutat inbilla mig att det inte gör nått att han inte älskar mig, hela tiden tänkt att det kommer, det kommer...
Det gjorde det inte och nu är det över.
Fan. det gör ont när jag tänker på det, alla fina minnen. Det var liksom jag och Jocke, tills vi skulle bli gamla och skruttiga. Vi hade så många planer, och det var självklart att det var vi. Men på sista tiden har det blivit mer och mer klart att det inte alls skulle bli så, vi var inte längre de personerna. Därför känns det bättre denna gången, förra gången var jag verkligen förstörd, men nu känner jag väl mer att det va nog rätt beslut. Jag älskar ju honom fortfarande, men man kan inte vara tillsammans med nån som inte vill och känner samma sak. Då mår man verkligen inte bra. Det är meningen att man ska vara mer glad än ledsen i ett förhållande, och jag grät OFTA nu under det sista halvåret. Sen alla lögner och fuffel, nejtack! Det klarar jag mig gärna utan.
Jag vet att det var rätt beslut att göra slut, men det är så svårt att sluta tänka på dessa året, allt vi gjort och alla minnen. Det gör så ont i hjärtat när jag tänker på det! Hur fan hamnade vi här liksom? Jag fattar inte. Det var inte såhär de skulle sluta. Det kom så plötsligt, men ändå inte.
Man känner sig så jävla liten och ensam, och det är svårt att inte tänka att det är mig det är fel på, jag gjorde nått fel och jag duger inte. Jag vet ju att jag gör det för nån där ute, hoppas jag, men bara inte för Jocke.

Jag hoppas att ni som är Jockes kompisar inte kommer att glömma bort mig, för jag vill inte förlora er, vi har haft så kul och ni betyder så mycket för mig. Glöm aldrig det <3

Jocke, om du läser detta. Jag är inte arg på dig, bara ledsen över hela situationen. Kommer aldrig glömma dig och det vi haft. Du kommer alltid att betyda väldigt mycket för mig, och jag är mer ledsen över att jag förlorat min bästa vän än nått annat. Jag tycker att vi hade en underbar tid tillsammans, och kommer alltid vara tacksam över det du gett mig, och för den du har varit. Kommer alltid att älska dig.

I was walking past this woman
Just the other day
From her neck
I felt the very same aroma
She was dipped in that cologne
That you used to spray
I just frozed and realized
That you are gone now

Can't believe
That you and I are separated
Not living together
Remember when you said that night
That you and I would be forever
Reminiscing as the tissue
Wipe the tears away
Wonder if I'm gonna wake up
From this coma

That's when it hit me
Like a flashback
On how it used to be
When you and I were still in love
It hit me like a flashback
Something that reminded me
I can't believe that you are gone