so sick
Li och Madde har inte vatt hemma ikväll, så jag hyrde mig en film (in her shoes) och köpte frukt till en fruktsallad och har legat i sängen och myst :) Filmen va underbart bra. Kände igen mig i Rose sjukt mycket..
Läste Marias blogg innan, och insåg hur rätt hon hade. Jag har också haft ett sådant förhållande som hon förklarar med Erik. Min första pojkvän, christoffer, får mig att känna likadant. Jag kan verkligen säga allt till honom, vad som helst. Efter 1½ år så kan vi fortfarande prata om allt, och jag känner mig bekväm med honom. Det får en verkligen att inse att man kan få det bra, kärleken finns. Jag älskade honom väldigt mycket, och jag vet att han älskade mig tillbaka. Men denna kärleken blev till vänskap, och håller än idag. Få som känner mig så bra som han gör egentlign, även om jag ändrats väldigt mycket på två år.
En annan sak jag tänkt på idag är att anledningen till att jag tar så hårt på många saker, är att jag nog alltid sökt någon som jag verkligen kan lita på till hundra procent, alltid finns där för en, och som man vet precis vart man har. Känns som jag alltid är den som ska kasta ut mig till alla med hopp om att någon ska fånga mig, men den där personen kommer liksom aldrig. Det blir alltid så att jag ger ut mig totalt till nån, men får inte alls samma sak tillbaka. Detta har nog hänt med alla jag känner. jag skulle bara vilja ha en person jag älskar över allt annat, älskar mig över allt annat, som jag kan lita på, och som jag vet precis vart jag har. jag pratar inte bara om en pojkvän nu, utan detta kan vara vem som helst egentligen. Någon som säger att jag är den bästa kompisen i hela världen..någon som man känner sig trygg med. Jag tar för seriöst på mina relationer helt enkelt.
Att jag nu, tre månader senare, inte känner ett dugg mindre, gör att jag blir arg på mig själv! Varför vill jag ha dig så mycket!? Varför kan jag inte bara gå vidare som du gjort.? Vill känna dig nära mig.
Läste Marias blogg innan, och insåg hur rätt hon hade. Jag har också haft ett sådant förhållande som hon förklarar med Erik. Min första pojkvän, christoffer, får mig att känna likadant. Jag kan verkligen säga allt till honom, vad som helst. Efter 1½ år så kan vi fortfarande prata om allt, och jag känner mig bekväm med honom. Det får en verkligen att inse att man kan få det bra, kärleken finns. Jag älskade honom väldigt mycket, och jag vet att han älskade mig tillbaka. Men denna kärleken blev till vänskap, och håller än idag. Få som känner mig så bra som han gör egentlign, även om jag ändrats väldigt mycket på två år.
En annan sak jag tänkt på idag är att anledningen till att jag tar så hårt på många saker, är att jag nog alltid sökt någon som jag verkligen kan lita på till hundra procent, alltid finns där för en, och som man vet precis vart man har. Känns som jag alltid är den som ska kasta ut mig till alla med hopp om att någon ska fånga mig, men den där personen kommer liksom aldrig. Det blir alltid så att jag ger ut mig totalt till nån, men får inte alls samma sak tillbaka. Detta har nog hänt med alla jag känner. jag skulle bara vilja ha en person jag älskar över allt annat, älskar mig över allt annat, som jag kan lita på, och som jag vet precis vart jag har. jag pratar inte bara om en pojkvän nu, utan detta kan vara vem som helst egentligen. Någon som säger att jag är den bästa kompisen i hela världen..någon som man känner sig trygg med. Jag tar för seriöst på mina relationer helt enkelt.
Att jag nu, tre månader senare, inte känner ett dugg mindre, gör att jag blir arg på mig själv! Varför vill jag ha dig så mycket!? Varför kan jag inte bara gå vidare som du gjort.? Vill känna dig nära mig.
Kommentarer
Trackback